som en regnbåge mellan hjärnan & hjärtat

Vad gör jag en kväll som denna? Jo, jag sitter på en buss mot Göteborg och lyssnar på My heart will go on. Fyfan vad fin den är ändå. Ackompanjerar det hela med att blicka ödesmättat ut över det mörka landskapet utanför bussfönstret som ser ut att kunna va tex ett mystiskt djupt hav eller åtminstone kanske en sjö eller nåt, men som antagligen är nån jävla åker. Är nånstans mellan Helsingborg & Halmstad.
Ja, alltså, jag känner mej sådär vemodig, sentimental, blödig, kärlekskrank... och tänker ynkligt att jag ju faktiskt har mens också, ack dessa rusande hormoner, denna svullna buk. Jag har med anledning av detta letat upp Absolut Love Songs på Spotify och är nu garanterad gåshud och kanske även nån liten tår resten av resan hem. Det är 100 låtar...
I övrigt är bussresan smått miserabel. Eller nej, jag behöver ju inte ta i så att jag skiter på mej. Egentligen är det två grejer som är jobbiga bara: busschauffören kör ganska kasst & vägen känns ständigt helt... knögglig. Det är väl inte normalt? Plus att det luktar en massa olika äckliga lukter här. Själv bidrar jag med min helt monstruösa fotsvett + att jag är en sån där skitjobbig människa som har lampan tänd typ hela bussresan fastän det är seeent & folk vill sooova. Jag längtar sannerligen efter att komma hem & få sova i min underbara säng.

Salamancavistelsen är alltså, som ni förstår, över. Kanske skriver jag ett ord eller två om det hela lite senare, men sammanfattningsvis va det mkt fint. Framförallt att träffa Jenny igen, men även en fin stad.


Här har ni en annan absolut love song. You're still the one med min barndomsidol Shania Twain. Det finns en liten del av mej som inget hellre vill än att flytta till nån amerikansk landsort (kanske i södern?), gifta mej & va jävligt superhetero & supermonogam & bara föda en jävla massa barn & aldrig mer tänka på Stora Stygga Patriarkatet eller feminismen & bara leva för kärleken & tja... va lite som Shania Twain. Hrm. Det är alltså en väldigt liten del av mej, detta. Vill jag påpeka. Men ändå. Den finns.
Nu vet ni det.

puss!

Hej gullisar. Jodå, visst hann jag blogga lite till innan jag for till Spanien. Här är jag nu och sadlar om bloggen till en ~~modeblogg~~!!! Tänkte alltså visa mina shoppingfynd från London. Håll i eder.


Ett otroligt snyggt glittrigt nagellack från Primark och ett par örhängen från marknad i Camden där den här lilla gula rosetten sällskapar med en vit liten kanin som ej syns i bild.



Grön klänning med svarta prickar & gullig krage från TopShop på reeeea.


Blommig klänning med vit genomskinlig överdel + tillhörande gult skärp från Primark.



Gul-svart leopardlinne i baddräktsmaterial med svart genomskinlig överdel & volang längst ner från Primark.


Knästrumpor från Primark. Ursäkta stöket på bilden.


Och: VÄRLDENS SNYGGASTE STRUMPBYXOR!!!!111111 Från Primark (såklart). Dock tunna som spindelväv, lär ju gå sönder inom en mkt snar framtid. Just därför köpte jag två extrapar.... eftersom dom är dom snyggaste nånsin + va billiga.
Mja, mjo, jag funderade på om denna bild va lite väl pornografisk för att slängas opp i bloggen, men bestämde nej. Hoppas ni ej dog av (moral)chock. Om den börjar cirkulera på diverse porrsidor kan ni väl säga till... (nu utgick jag ifrån att ni porrsurfar! vafalls!)

Köpte lite andra grejer också, tex den där svarta blommiga jackan i sportmodell som synts flitigt här på bloggen, tex i föregående inlägg. Även denna är från Primark. Har jag nämnt att jag älskar Primark?

Så. Nu måste jag packa. Hur kan det alltidalltidalltid vara så tråkigt trots att man ska iväg på nåt väldigt kul? En av mina klart slöaste och märkligaste sidor, denna stora packningsolust.

PUSS, ses efter Spanien!

Hippiefestivalen va grym! Fina människor (mer uppblandat än vad jag trott, inte bara hippies...), fint ställe & bra musik. Kom hem i eftermiddags utmattad med glitter i hela ansiktet. Hoppade in i duschen och slängde ihop en (makalöst god) pastasallad och begav mej rakt in i nästa äventyr nämligen utflykt till Naturen med Kerstin. Vi tog bussen till Härlanda där det finns en fin tjärn (sjö?) att vandra vid. Så det gjorde vi, och pratade om alla hundra saker som hänt sen vi sågs sist. Åt pastasalladen på en brygga med solglitter i vattnet. LIVSKVALITET!!! + CARPE DIEM OSV (hehehe)

Bäst på festivalen va förutom en fantastisk trollkarl dessa två band:

Andy Balcon / Heymoonshaker:

fast ännu ösigare live! Dom hade även en gryyym beatboxare + en kille på trumpet på scenen.

Swing Tarturo:

20-talsswing!

Och, ja, bilden högst opp. I afton när Kerstin & jag gått skilda vägar tyckte jag att det gjorde lite ont i halsen så jag hackade lite ingefära för att göra ingefärsvatten. Inser att ingefäran är ett hjärta. Känner att jag MÅSTE föreviga med webkameran. Japp, det va hela historien.

På tisdag far jag till Spanien!! För att hälsa på Jenny. Tror inte jag kommer hinna blogga mer innan dess. Och jag vet inte om jag tar med dattan eller inte, har inte bestämt mej. Så kanske dröjer det ett tag innan vi hörs nu.

Ha det gott, små rumpnissar! puss!

Nu sticker jag snart till Dalsland! På festival mitt ute i en skog nånstans. Hippiefestival om jag har fattat saken rätt. Hoppas hippiesarna är snälla mot såna utbölingar som mej. Men jag är nog mer hippie inombords än vad man kanske kan tro när man tittar på utsidan! Tex ska det serveras dumpstrad mat dvs sånt som folk plockat upp ur containrar. Och jag är inte ett dugg främmande mot sådana ting. Faktum är att jag till och med hade en mkt kort dumpstringskarriär i Skurup. Dock va utbudet lite begränsat... men jäkligt mkt bröd!

Jag har väldigt dålig koll på musiken som ska spelas, men jag tänker att det är ok. Man måste inte alltid va den med stenkoll. Enda banden jag känner igen i bandlistan är Slagsmålsklubben och Vit Päls.
Hoppas det blir fint väääder.
puss, hörs på söndag skulle jag tro! ♥

Här står jag och fryser som fan på en bro, men fint är det!


Jag & Malin första dan när vi precis hade lämnat av vårt bagage på hotellet & va redo att utforska stan som just då badade i soool!


Jag & en grön saxofonspelande get.


Malin äter banan på hotellrummet, mkt glad.


Jag gör nåt spex på hotellrummet, också mkt glad.


Första kvällen, eller ja, typ eftermiddagen, gick vi till en typiskt mysig London-pub och drack öl.


Malin och dom tokiga hästarna vid Piccadilly Circus.


Så här vacker va Tower-bron en skymning.


Och såhär vacker va Malin på vår stora musikalkväll - Phantom of the Opera med Peter Jöback som Fantomen!


Malin utanför teatern.


Jag hittade min Drömklänning med stort D på Topshop. Givetvis va den dyr och fick hänga kvar. Säkert bra, så att man har lite drömmar kvar.


Vi gick på Hamley's - en skitstor ganska crazy leksaksaffär. Malin träffade en vän.


Dramatisk kyrka i väldigt dramatiskt nattljus.


Sista heldan blev det finväder igen efter flera regniga dar. Vi satte oss sonika mot en vägg i solen och skrev dom sista vykorten. Jag ser lite utvecklingsstörd ut på denna bilden, fast på ett ganska gulligt sätt.


Här sitter jag & koolar mej.


Malin göttar sej i värmen i Gröna Parken.

Förutom vad man kan skåda på fotona gjorde vi tex följande; gick på två musikaler - Phantom of the Opera och Mamma Mia!, gick på två guidade vandringar varav en handlade om spöken, gick på Tate Modern och fyra marknader, firade Malins vän Laura som fyllde år med pompa & ståt på en mysig pub med tårta, öl och livemusik, åkte dubbeldäckarbuss och tunnelbana väldigt väldigt mkt, förföljde en man i tunnelbanan (han tyckte att det va kul, inte läskigt), drack gott kaffe, åt rejäla ägg&bacon-frukostar vareviga dag, lekte nynna-sången-leken tills alla världens sånger va nynnade, åt fresh fruit i solskenet vandrandes längs floden, lånade toaletten på ett franskt café en kväll och blev tackade jättemkt för detta, och jag gick på Natural History Museum och tittade på dinosaurierna & djur som dom vänt utochin.
Plus massa massa annat såklart. Otroligt bra resa.

puss!

Hej gullepottor. Här är två vackra bilder där jag posar med den flashiga solnedgången över Köpenhamn respektive har tråkigt när bussen fastnade i tullen och stod där i en evighet. Båda på vägen hem i tisdags kväll.

Och nu har jag varit hemma ett tag och livet snurrar så fort att jag knappt hinner blogga, som ni märker. Skandal! Man ska ju jobba och så vill man kanske träffa lite folk... osv. Och ikväll kommer Erik hit, helt spontant. Mkt trevligt. Imorn jobbar jag bara 4 timmar (like a bauws) & sen tar jag helgggg. Woho.

Tänker att det blir ett litet London-inlägg sen när jag har lite bilder att ackompanjera med (Maaalin, lägg opp dom på fejjan!). Den uppmärksamme kanske ser att jag har en vacker ny tröja/jacka på mej. Den är från London. Primark, min shoppinghimmel.

Jag har lite Abbamania för tillfället. Det känns gött.

pöss!

När jag kom hem igårnatt väntade en massa post på mej. Tex lönespec. Jag gissade på att jag skulle få 12-13 000 på sin höjd, förstå min förvåning när det istället är ovan visade siffra (längst ner). 27 168. Och 52 öre. WTF?!?!?! Jag va övertygad om att något va fel, men min chef hade mailat också, haft kontakt med lönekontoret och jodå, allting va i sin ordning. Det va typ massa semesterersättning & sånt. Jag förstår inte, men tackar och tar emot.


Men det mest fantastiska va ett annat brev av mer personlig karaktär. Där tex den här grodan bodde. Jag kan dock inte gå in på närmre detaljer. Inte just nu i alla fall. Men tro mej, fantastiskt va är det.

Nu måste jag sova, jobbdag imorgon! Skriver om London snart.

PUSS.

Här är ungefär vad jag har gjort i afton. Sett på sex and the city alltså. Alltså, varenda gång jag börjar titta lite på den här serien... jag kan inte se ett eller två avsnitt och sen vuxet & behärskat tänka: "Sådärja, tänk om man skulle läsa lite i sin bok?" Nejdå. Jag måste se ett avsnitt till. Och ett till. Och fyra, fem stycken till.
Inte för att det gör så mkt. Speciellt inte ikväll. Idag har varit en så fantastiskt avslappnad dag. Har haft en enda sak inbokad: lunch med Sanna. Och lunch med Sanna inmundigades - väldigt fint att träffa henne igen, och sen har jag bara hängt runt. Köpt två smultronplantor till min värdinna. Växlat pengar. Gått hem, ätit godis, målat naglarna & sett på ovan nämnda serie. Bästa dan på länge. Sa hon som just varit i Paris och ska flyga till London imorgon... Ehehe. Faktum är att jag haft många väldigt bra dar på sistone.

Och ja, som sagt - imorgon; Londooon! Gud så underbart vi ska ha det. Vi ska göra allt som är kul, intressant, mysigt, häftigt och spektakulärt. Tex se Phantom of Opera med Peter Jöback i huvudrollen!!!!!!!! Och vi har grymma platser... Alltså. PEPPELIPEPPPEPP.

PUSS gullon!

On the road again. På väg mot Lund. Lyssnar på Frida Hyvönens nya skiva och har det bra. Hennes låtar är nästan alltid såna som växer på en. Tycker dock fortfarande att Terribly Dark (singeln) är bäst.

Igår fyllde Elin år och vi firade med öl på Kellys. Det va fint, känns lite busigt och på nåt sätt extra bra att bli lite berusad på en måndag.

Jag har inte så mkt att säga, solen skiner och jag är väldigt förnöjd. Ikväll ska jag och Malin se Titanic i 3D på bio. Spännandeee!

puss.

Det har varit en mkt bra helg. I lördags jobbade jag och kände mej som en stor hjälte som hoppade in när dom verkligen behövde mej och fastän jag egentligen ville/skulle göra andra saker. Sen fikade jag med Elin och sen åkte jag hem till Kerstin och bakade regnbågscupcakes. Shit vad fina och goda dom blev. Detta + vin + chips + Notting Hill + extas över en viss C.K. i Umeå å Kerstins vägnar gjorde det till en superkväll.

Och igår simmade jag, bastade och hoppade i kallbassängen. Den är min nya favorit, klart beroendeframkallande. Man blir helt ren och klar i hjärnan och kroppen fylls med energi. True story.

På kvällen gick jag på trubadurslam med Ida. Trevligt, och vi va jurygrupp vilket alltid är kul. Men poetry slam är roligare + att jag störde mej på att alla (yep, ALLA) tävlande va män. Varför är det så så fort det är instrument med i bilden? På vanliga poetry slam är det i princip alltid minst 50/50, ofta en majoritet tjejer. Why why.

När jag väntade på spårvagnen hem blev jag inspanad av en kille med stora hörlurar som gjorde sej besväret att ta av dom för att kommentera min mössa. Den ser ut som en sån som dom har i Frankrike, sa han. Jag antog att han syftade på en basker, och tackade. Han betedde sej lite märkligt; synade mej uppifrån och ner upprepade gånger, sådär som vissa killar gör när dom ska till att flirta med en (och gör att man känner sej lite avhumaniserad), och jag förberedde mej mentalt på att parera oönskat flirtande på spårvagnen hela resan hem. Men, han pratade bara om kläder. Att det fanns en jättebra affär där man kunde köpa märkeskläder jättebilligt. Jahaja. Han hade köpt en rock där för 800. Sen hade han kollat upp märket, och den där rocken va minsann värd över 10 000! Eh, jahapp... Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på detta, så jag bara gratulerade honom till ett bra fynd. Och sa att jag inte är så intresserad av märkeskläder. Sen kom min vagn och han skulle inte ta den, så vi sa adjö. Märkligt litet möte.

En annan grej jag gjorde igår va att städa min bokhylla. Damma. Och då passade jag på att göra en nördig liten grej som jag tänkt göra länge nu. Nämligen räkna hur många böcker jag har som är skrivna av män respektive kvinnor. Som lite intressant statistisk bara. Jag befarade en bedrövande mansdominans, trots att jag anser mej va ganska (väldigt) medveten om allt sånt, att jag gärna läser böcker skrivna av kvinnor. Men, detta blev resultatet:

Kvinnor: 87 st.
Män: 62 st.
Vet ej/ingetdera/blandat: 14 st.

Shit vad förvånad jag blev! Och nöjd. Det känns på nåt sätt alldeles rätt & riktigt. Jag tror dessutom att min bokhylla är ganska ovanlig i sin fördelning, och jag ser det som mitt personliga ansvar att bättra på statistiken lite. Om ni förstår vad jag menar. Dessutom är min skivsamling garanterat (inte kontrollerat än dock) ohyggligt mansdominerad...

Jag har även läst ut Avig Maria av Mia Skäringer. Så himla bra bok. Här är tex ett fint stycke om när hon just gått in i väggen;
"Nu ligger jag hos nära vänner. Gråter. Andas. Lyssnar på hjärtat som slår normalt igen. Jag hade glömt att jag har så vackra vänner. Jag hade prioriterat bort dem. Och så står de plötsligt där runt mig, som varghonor. Den ena efter den andra. Total uppslutning. Och jag tänker: Vad har jag gjort för att förtjäna er? De bara ler, tystar mig och säger: "Sov nu. Vi vaktar dig. Det kommer gå bra.""

I övrigt njuter jag av sovmorgnarna och dom lediga dagarna. Ikväll ska jag till Kellys och fira Elin som fyller år. Och imorgon åker jag till Lund. Bloggar säkert från bussen.


En liten eftermiddagsgäsp (det rosa i håret har försvunnit helt redan, tror det va kloret igår. lite synd, men ser fortfarande rätt koolt ut).

puss.

Här kommer dom! Tålmodigt har ni väntat och här får ni nu lön för mödan. Lite Paris-bilder:


Jag och vår nyfunna franska vän Odile posar tillsammans med en graffittikatt.


Här är vi alla tre. Jag, Erik och Odile.


Jag och Odile på en konstutställning med politiska karikatyrer inför det franska presidentvalet.


Såhär fina va alla metro-nedgångar. Foh real. Man bara måste älska fransmännen för deras goda smak gällandes arkitektur och utsmyckning av sin pampiga huvudstad.


Erik dricker kaffe. Och vem är det väl som kikar fram där bakom..? Jodå, det är Amelie-caféet! Och vi bara trillade över det, behövde inte ens leta. Det va mkt fint. Och dom hade väldigt gott kaffe.


Jag blev helt kär i den här hunden på ovan nämnda café. Den stod och gjorde bedårande konster hela tiden och va bara allmänt älskvärd. Och skitsöt.


Moulin Rouge by night.


Det fanns jättemkt fin gatukonst överallt. Det är nog min specialitet när jag är ute och reser; att ha ögonen öppna för fin graffitti.


Jag sticker ut huvet genom gallret på nästhögsta våningen i Eiffeltornet och har uppenbarligen the time of my life.


Lite utsikt från Eiffeltornet. Gillar molnen, ser ut som tevespelsmoln fast vackrare.


Jag och Eiffeltornet på natten, med den koola ljusshowen! I fem minuter blinkade den som ett gigantiskt amerikanskt julpynt. Himla spexigt.

En så himla himla bra resa. Jag pallar inte riktigt beskriva så mkt. Om ni inte har tillgång till min resedagbok (vilket ni tyvärr inte har) och inte fick nåt vykort så får ni helt enkelt fantisera ihop själva hur fint det va och hur kul vi hade.

PUSS!

Min kompis Malin som är en av dom bästa människorna i världen har gjort en jättejättefin film. Med glada människor som dansar, hoppar, skrattar & ler. Jag är med en hel del, i björntröja och dansandes rumpdansen med Jenny + med en märklig gubbe & en ung stilig norrman som verkligen vet hur man dansar.

övrigt:
Igår på spårvagnen satt jag & lyssnade på musik. Can I Touch? med Britta Persson slumpades fram. Och jag fick en så STARK känsla, en längtan efter att kunna spela trummor. Det har jag velat, mer eller mindre aktivt, sen tredje klass då folk började spela instrument. Jag fick inte spela nåt instrument för mamma beslutade att jag helt enkelt inte hade tid, eftersom jag höll på med hästarna. Säkert ett klokt och rimligt beslut, men ändå sorgligt. Jag va helt öppen för att träla mej igenom ett år av blockflöjtspina för att sen få börja med trummorna. Men icke.
Dessutom är jag jättejätteomusikalisk. Alltså, JÄTTE. Jag älskar musik, men kan inte hålla ens en enkel takt. Jag är säkert en smula tondöv.
Och den där låten, jag vet inte, den har säkert inte ett särskilt speciellt trumkomp, men det låter så GÖTT ju, det där energiska, och dom andra instrumenten, kören, sången, att man är där, MITT I ALLTIHOPA, man skapar något skitbra tillsammans. Gud vad jag skulle vilja det. Va med i ett band. Vi behöver aldrig bli särskilt stora alls, bara få träffas ofta och repa ihop. Guuud varför är jag inte musikaaaliiisk.

Här är förresten en dagsljusbild på mitt nya koola hår. Men nä, fortfarande kan man inte se det så bra via webkameran. Den som vill se det ordentligt får träffa mej live!! Är öppen för förslag.


Paris-inlägget kommer med största sannolikhet imorgon, håll ut!

pussinussi.

Nämen, vad är det som händer?


Hrm...


AHA!!!!

Vet inte om det syns jättebra, ska ta nån bild sen när det är dagsljus också men - jag har färgat hårtopparna rosa! Eller ja, typ 10 cm. Fräckt va? Jag känner mej som en häftig mangafigur.

Ett blogginlägg om Paris kommer snart, don't you worry.

puss gullisar.

bild härifrån.

Kära vänner! Detta är ett tidsinställt inlägg. När detta publiceras har jag precis landat i Paris. Ah, konstens, modets och romantikens huvudstad! Jag har aldrig varit här förut så det är väldigt spännande.
Håll tummarna för att jag får en fantastisk resa så hörs vi när jag kommit hem igen.

bonjour, merci, au revoir!

Surgubben gick och grävde ner sej i ett hål och fram kom denna muntra varelse. Nja, inte riktigt kanske, men nåt åt det hållet. (ps. Tack för fina kommentaren Björk! Skönt att höra att en så pass fantastisk person som du också har en inre surgubbe. ds.)
På torsdag åker passet och jag ut i stora världen. Redan imorgon lämnar vi faktiskt hemmets trygga vrå för ett kort stopp i Havraljungas djupa skogar. Kanske blir lite post-påskfirande också, vem vet. Vad tycker ni om passbilden då? Det är roligt att det är så himla stor skillnad på den bilden och den på mitt ID-kort. På mitt ID-kort ser jag ut som Snövit (min egen åsikt) eller en läskig docka (alla andras åsikt). Jag är i alla fall så olik mitt riktiga jag att jag blivit nekad inträde lite här & var. På passbilden ser jag däremot ut som en förortsgangster. Osminkad, med gangsterhoodie och extremt risigt hår. Ack, alla dessa olika skepnader, va!

Förutom att packa och växla pengar har jag simmat idag. Det va fler än jag som tyckte att det va en god idé att simma idag. Ganska många fler. Men det va nice ändå. Jag simmade 30 längder på knappt en timme. Det är alltså 1,5 km. Yep, jag är själv imponerad. Sen hoppade jag även från tvåans trampolin för första gången. Shiiiat vad det pirrade i magen alltså! Sen iakttog jag med stort nöje hur typ sjuåriga kids hoppade från allra högsta hopptornet. Craaazy muthafuckas. Svinläskigt. Och så bastade jag. Gud vad underbar den där bastun är. Och läste i min bok som är jättemysig och kickat igång min läslust riktigt rejält. Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel av Lee Smith.

Dessutom har jag lyssnat en hel del på Avril Lavigne idag. Oh sweet memories. Let Go-skivan kastar mej rakt tillbaka till mitt tonårsrum i Havraljunga. Åh, jag kunde sitta i timmar och bara lyssna på den skivan, läsa texterna och titta på bilderna i texthäftet...

Snygg är hon också.

Slutligen har jag även beställt böcker. 4 stycken:

Rosa: den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson
Hungerspelen av Suzanne Collins
Ariel (en diktsamling) av Sylvia Plath
Avig Maria av Mia Skäringer

Så har man nåt trevligt som väntar på en när man kommer hem från resan! Hell yeah. Sista jobbdan imorgon, tidigt som attan, så nu måste jag sova.

puss!