som en regnbåge mellan hjärnan & hjärtat

Vilken jävla skitnatt. Det va väl mest det. Tänk att man trots det kan rycka upp sej i den lilla imaginära kragen och dessutom va såhär snygg morgonen efter. Jag är själv imponerad.

Vi hörs nån annan dag då jag inte är såhär tråkig. puss.

bild härifrån.

Är på väg hem till Götet igen. Inte lika trevlig bussresa denna gången. På denna buss finns exakt 0 % syre och det är svinvarmt. Fantastiskt att dom flesta verkar överleva här. Dessutom fick jag inte ha ett dubbelsäte för mej själv, och det är ju alltid tråkigt.

Helgen har dock varit superfin. Såklart. Har inte gjort nåt sådär alldeles häpnadsväckande speciellt, vilket va mkt bra. Mest bara tagit det lugnt, spelat kort, sett Sex and the City och en absurd film som heter The Beaver, tänt ljus i Domkyrkan och slängt en slant i önskebrunnen nere i kryptan, druckit vin och haft spelkväll med ett bra litet gäng, skrattat och ätit pizza. Promenerat i snöregnet, spelat ett märkligt men roligt tevespel, dansat mej svettig tillsammans med Malin, läst Drömfakulteten, sjungit otroligt vackert till Fantomen på Operan-musiken, pratat om högt och lågt, gjort kladdkakemuffins. Det känns verkligen att jag behöver dom här lugna opretentiösa Lund-helgerna.

Nu är vi nånstans mellan Helsingborg och Halmstad, det är mörkt och vi kör om lastbilar på ett typiskt universumsregerarsätt. Passerar mackar, shoppingcenter, ändlösa slätter, skogar.
Det har inte hänt så mkt i bloggvärlden på dessa två dygnen. Det gör ju sällan det. Antagligen är det väl just det som är så skönt med bloggläsandet. I den riktiga världen är väl den stora grejen, i alla fall hos oss här i Sverige, just nu att Juholt ska avgå. Det va väl på tiden. Den senaste tiden har väl mest bara känts som ett sista rosslande dödsandetag. En dödsryckning. Kan dom snälla välja nån bra partiledare nu? Det är ju ändå sossarna man får förlita sej till när det gäller att försöka ersätta skitborgarna. Jag tycker det är väldigt synd att dom är så fega och bara väljer högersossar för att matcha högervindarna som blåser i Europa. Mesigt. Kappvändaraktigt. Och trångt & snävt när det gäller att ha en bred politisk karta att välja från i valen. Ska alla partier bli ljusblåa, är det eftersträvansvärt? Nej. Givetvis inte. Kom igen nu, sossisarna.

puss.

Lund, här kommer jag! Alltså, dessa bussresor. Jag gissar att ni är ohyggligt trötta på att läsa om'et vid det här laget, men. Det är så bedövande vackert. Vilken strålande morgon det har varit. Vi lämnade Göteborg vid åttatiden och sedan dess har bussen badat i sol. Vi har rusat fram som en alltgenomträngande pil, genom snö, frost, dimma, morgonrodnad, skimrande fält, kullar och dalar, glittrig skog. Det är så magiskt att få se riktigt snö efter en hittills i princip helt snöfri vinter. Nu är vi i Skåne, snart Helsingborg. Här är ingen snö, bara blöta vägar och sol sol sol från en tomas ledin-blå molnfri himmel. Eller, borta i horisonten finns några tunna grå moln men dom går också bra.

Allt det här gör mej så... god. Snäll & god. Livet liksom öppnar upp sej, varmt, mjukt och tryggt. Vackert. Magiskt. Möjligheterna strålar in i mej, kravlöst, enkelt, skarvfritt. Lägger sej till rätta i min bröstkorg, vyssjar snällt åt oro, depp, ledsenhet, bitterhet och rädsla att allt är ok. Att inget är farligt. Bitarna faller på plats inuti mej. Det är inga djupa, omvälvande insikter om mej själv, livet, eller vad jag ska göra med det. Bara en känsla av omhändertagande, att livet är stort och vackert och aldrig så farligt som man tror.

Har sett på senaste avsnittet av Mildred Pierce, slutet va magiskt. Ätit chips och är jättetörstig, men drickan jag hade med mej va jätteäcklig så jag vägrar dricka den. Men det är helt ok. Idag, eller åtminstone just nu, är allting helt ok.

puss.

Häromdan smsade jag 118 118 och frågade: "Hur ska man på bästa sätt bekämpa patriarkatet?"

Dom svarade:
"Det bästa sättet är nog att bekämpa den patriarkala strukturen som finns i samhället, genom att upplysa både män och kvinnor om de könsbundna strukturer som finns inom till exempel politiken eller på arbetsmarknaden. Även konservativa grupper inom samhället bör förebyggas. Mvh Eniro 118 118"

Jaha... Jag känner mej inte jätteupplyst. Den sista meningen är intressant. Ska man förebygga konservativa grupper? Som vaddå, typ kristdemokraterna? Hur förebygger man dom? Dom finns ju redan. Ska man kanske förbjuda dom? Men, hur har 118 118 tänkt att jag ska kunna göra det? Jag har väl inte makt att förbjuda saker sådär. Nä, jag vet inte, jag tycker inte riktigt att det här hjälpte mej i kampen.

Ja. Jag skulle visa er hur fint jag fixat i hallen med ljusslingorna. Det blev inte riktigt lika fint på bild. Tycker det är spexigt hur man beter sej när man ska ta bild på grejer med webkameran också. Så som jag står på bilden liksom. Och lyfter lilla dattan som vore jag den där babianen som lyfter upp Simba på klippspetsen. Å andra sidan kanske det inte är så många som använder sin webcam som en vanlig kamera. Kanske mest är jag... jag är ju så fäst vid den lille rackarn.

Jahopp. Så, igår kväll såg jag Purple Rain. Filmen med Prince, som mestadels bara handlar OM Prince, vilket ju är trevligt, men det blir lite overload på den punkten. Jag har sett den en gång förut och då tyckt att den egentligen va lite taffligt gjord, dåligt skådespeleri osv + en lite störigt mansgrisig attityd gentemot samtliga kvinnor i filmen. Men att musiken va grym-grym-grym och bar upp hela filmen, det + att det faktiskt va riktigt härligt att få djupdyka i förhärligandet av Prince som är otroooligt het i filmen. Han kan verkligen föra sej, den mannen...
Igår när jag såg den tyckte jag väl ungefär samma sak, fast det dåliga dränkte nästan allt som va bra.

1. Manuset är riktigt uselt. Det störigaste är tidshoppen, man förstår aldrig om det man själv fått se är allt som hänt, om hela filmens händelseförlopp utspelar sej under ett fåtal dagar, eller om det hänt saker däremellan och längre tid har förflutit.
Dialogen är mestadels helt värdelös. Så konstig och uppstyltad, vilket emellanåt känns lite charmigt, men mest bara kasst.
Och skådespeleriet... herregud. Nä. Det är bara bedrövligt.

2. Kvinnosynen. ALLA män i filmen är så fruktansvärt misogyna att det svider i ögonen. Flera gånger funderar jag på att stänga av för att bara slippa skiten, men musiken håller mej kvar. Alla kvinnor i filmen framställs som vandrande sexobjekt som bara finns till för männens höga nöjes skull. Dom är osjälvständiga, omhändertagande, förlåtande, trånande efter dom elaka männen.
Dom enda som inte framställs enbart som sexobjekt är dom två tjejerna i Princes band, Lisa och Wendy. Dom har skrivit Purple Rain och vill att dom ska repa in den också med bandet, något Prince vägrar ända till slutet av filmen med den något luddiga motiveringen att han minsann inte vill spela deras skitmusik.
Apollonia (Princes tjej) pantsätter ett guldsmycke och köper en flashig och säkert asdyr elgitarr till Prince efter att dom legat med varann en gång. Prince tackar inte ens utan svarar med att slå henne för att hon sekunden efter att paketet öppnats berättar att hon har fått hjälp av Morris, en musikkonkurrent till Prince (som han verkligen inte gillar), att bli medlem i ett band.
Princes pappa är hustrumisshandlare. Filmen tar inte riktigt nåt ställningstagande till detta, man ska tycka synd om både den misshandlande pappan och mamman som får stryk. Först på slutet får vi veta att det är synd om pappan, som dränker sina sorger och sin karriär som gått åt helvete i alkohol och att mamman får skylla sej själv att hon får stryk eftersom hon är gnällig och "aldrig nöjd". Dessutom försöker pappan begå självmord, men misslyckas. Stackarn.
Prince är sjukligt svartsjuk på Morris som försöker ragga upp Apollonia, tjejen får ta smällen. Hon förnedras offentligt då Prince framför "Darling Nikki" på klubben och tydligt riktar sej till Apollonia, som utmålas som en äcklig liten hora som har lämnat Prince (detta efter att han slagit henne - man bah: Prince, vem va det nu som gjorde fel i den här situationen, egentligen??) och dricker drinkar som Morris bjuder på.
Till slut förlåter Apollonia allting. Såklart.

Det är ganska tröttsamt och jag har väldigt svårt att bortse från allt det här. Det som återstod och gjorde det (nästan) värt att se eländet är ju då alltså musiken...:

Let's Go Crazy. Med massa klipp från filmen.

... och att få vila ögonen på Prince, den sexiga lilla skitstöveln:



Jag älskar det mässande talet i början av Let's Go Crazy:

"Dearly beloved
We are gathered here today
2 get through this thing called life

Electric word life
It means forever and that's a mighty long time
But I'm here 2 tell u
There's something else
The afterworld

A world of never ending happiness
U can always see the sun, day or night

So when u call up that shrink in Beverly Hills
U know the one - Dr Everything'll Be Alright
Instead of asking him how much of your time is left
Ask him how much of your mind, baby

'Cuz in this life
Things are much harder than in the afterworld
In this life
You're on your own"

F-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t!

puss&hej.

Hello ba-ba-ba-baaabes. (Det där skulle antagligen låta mkt koolare än vad det blev i skrift. Jag sa det samtidigt som jag skrev det. Det va häftigare, så ni kan ju säga det högt för er själva om ni vill.)
Jag är inne i en sån där lite hemlig period. Har varit väldigt mkt telefonsamtal den senaste tiden. Det är liksom såna saker som man hellre säger på telefon till ett fåtal utvalda männsikor än flashar upp på sin blogg dvs lämnar till hela da internetz att skåda. Ni vet; om mitt kärleksliv som nog får va lite hemligt just för tillfället i alla fall, om min klantighet på jobbet och om bråk med min BFF. Det mesta är uppklarat (och en del behöver väl inte just "klaras upp", det är ju inte bara problem och orosmoln på min himmel). Men jag har inte så stor inspiration att blogga för tillfället. Det kommer tillbaks. Det gör ju alltid det.

En fin grej jag kan berätta är att jag börjat passa en hund! Hon heter Clara och är en svart, lurvig reisen schnauzer-valp. Så himla go'. Passade henne för första gången igår efter att ha träffat henne och hussarna första gången i måndags. Hon skötte sej exemplariskt nästan hela tiden, utom lite kiss på min matta. Men vem bryr sej om lite kiss när det i utbyte bjuds en stor, varm, lurvig hundfamn att gosa med. Hennes hussar är såna där überkoola (och väldigt trevliga) människor som bor i en lägenhet stor som ett palats, och har überkoola jobb. Kläddesigner respektive dansare på operan. Mhm, mhm. Jag blir inte avis, mest bara fascinerad.

Ok, eftersom ni säkert saknar mej så ger jag eder denna vackra gif med snygga bilder på moi:


puss.

Jag är en bergochdalbana känslomässigt. Upp, ner, upp, ner. Skitglad, skitledsen, arg, förtvivlad, hoppfull, sprudlande, energilös... Jisses.

Ibland önskar jag bara att jag fick bo ensam, ostörd i ett hus ute i ödemarken och aldrig nånsin behöva prata med någon igen. Mänskliga relationer på nära håll är så jävla komplicerat.

På begäran gör jag en årssammanfattning av 2011. Så som jag brukar göra. Dock brukar jag ju göra det i slutet av december, men det hanns inte riktigt med denna gången, så jag tänkte skitsamma. Men nu gör jag det i alla fall. Eftersom jag är en så god människa. Här är sammanfattningar av tidigare år: 2006, 2008, 2009, 2010.
(nämnas bör att jag främst summerar året utifrån vad som skrivits i bloggen, pga pissdåligt minne. bloggar är en fantastisk uppfinning för oss med världssämst minne.)
(ni kan komma till aktuell månad genom att klicka på rubriken, dvs tex JANUARI)

Ok, då kör vi! Håll i eeeeer!


JANUARI



Jag började jobba på Subway och va superduperpeppad och glad över detta.
Levde lite i efterdyningarna av det galna nyårsfirandet i Valldal.
Läste mkt, tex eat, pray, love - Elizabeth Gilbert, Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall, Vips så blev det liv - Bob Hansson.
Hoppade av psykologikursen.
Gillade att verklighetsfly; såg mkt film, dokumentärer, längtade efter att va nån annan. Åtminstone på utsidan.
Jag plankade fortfarande på spårvagnen och triumferade flera gånger genom att se kontrollanter men hinna hoppa av innan dom kom och tog mej. Så att säga.
Hade min älskare på Hisingen som jag åkte till titt som tätt, tyckte det va spännande och sexet va bra.
Lill-Malin kom på besök och bodde hos mej några dar. Vi åt grodlår och sniglar för första gången.
Jag och Elin började på en teaterkurs.
Gick på filmfestivalen för 1a gången. Mkt skoj.
Skrev om hur svårt jag har för att hålla folk i handen. Såhär ett år senare kan jag konstatera att jag håller på att skärpa mej på denna punkten. Nu kan jag hålla folk i handen på ett (nästan) normalt sätt, och bara tycka att det är mysigt och fint (nästan) utan att få panik över att det eventuellt betyder att vi måste gifta oss. Fredagskvällen är ett väldigt bra exempel på dessa framsteg :):):) (nåväl, nog om detta - åter till årslistan!!!)


FEBRUARI



På dessa dojs styltade jag runt i staden, halkade nästan och slog ihjäl mej vid ett flertal tillfällen. Men det va det värt.
Jenny & jag gjorde vårt eget kiwi-vin som va skitgott och som man otroligt nog knappt tröttnade på.
Skrev om menskoppen och komplikationer med denna, men hyllade den trots allt. Sen gav jag upp och slutade använda den. Har fortfarande inte tagit upp kampen på nytt, för det är så jävla krångligt. Nån som har några grymma tips?!
Drogs fortfarande mellan att vilja se ut som nån annan (koolare) och att va sjukt nöjd med mej själv.
Jenny fick sin lägenhet - euforin va enorm! Vi va ute på flera 2nd hand-turnéer för att köpa grejer till den.
Va på lägenhetsvisning. Träffade en skitskum man som lovade mej guld & gröna skogar lägenhetsmässigt. På ett olagligt och skumt sätt. Efter ångestfyllt grubblande tog jag mitt förnuft till fånga och sa nej tack.
Såg Les Amours Imaginaires (Hjärtslag) på bio. Älskade den.
Läste Lukas Moodyssons poesi.
Hade högtflygande 90-talsmusikplaner tillsammans med Kerstin.
Gick på Göteborg Horse Show tillsammans med min mamma och blev barndomsnostalgisk - hästarna, åh hästarna...


MARS



JAG FICK MIN LÄGENHET!!! Glädjepeakade dag & natt med Jenny över denna otroliga händelse.
Dansade på Jazzhuset för första gången, hånglade med en (nästan) minderårig trots munsår. Imponerande det där med trots-munsåret.
Hälsade på Malin i Lund. Gick på tangofest, åt cupcakes, strukturerade upp Malins framtid.
Längtade mej galen efter den där liftningsresan som varit så levande i min fantasi länge nu.
Jag började gå på meditationskurs. Som va bra, men jag blev frustrerad över att jag inte hamnade i ett djupt, andligt tillstånd. Att jag aldrig gjorde det. Sverker började på samma kurs. Jag blev mer & mer förtjust i honom.
Saknade att skriva skönlitterärt, men gjorde inget nämnvärt för att sätta igång.
Funderade djupt över det här med kropp & själ. Tid & rum. Såna saker.
Gick på skräckfilmsfestival tillsammans med Sverker.
Packade ihop mitt liv för att kunna flytta från det lilla rummet hos Sri i Linnéstan till min fina, egna lägenhet.


APRIL



Den här videon beskriver nog april bäst. En enda stor glädjepeak över min nya lägenhet.
Jag köpte massa saker till den, fixade och donade massa själv, va stolt över att jag lyckades tex skruva upp IKEA-hyllor helt by myself osv. Bytte ut sånt som jag inte ville ha.
Åkte fast på spårvagnen och som en direkt följd av detta slutade jag planka. Har varit en hederlig medborgare ever since med månadskort.
Blev rånad på jobbet (Subway alltså). Läskigt, men inte superduper. Traumatiseringen som folk förutspådde uteblev helt.
Hängde mkt med Jenny (som vanligt).
Erik kom hit och hälsade på. Underbart.
Firade påsk i Hällingsjö med Jenny + hennes föräldrar.
Mina föräldrar och syster kom på besök och fick se min fina lägenhet! Jag va så stolt, så stolt.
Älskade IKEA.
Firade min första Göteborgs-valborg med tex Amanda på besök från Malmö. Kollade på Chalmers-kortegen osv, det va en fantastisk helt sinnesjukt varm dag.


MAJ



Kramade ur det sista göttiga av Göteborgsvåren + åkte till Växjö och hälsade på Erik.
Läste Erica Jong och såg 90-talsteveserie och längtade ihjäl mej efter nittitalsestetik.
Hade inflyttningsfest i både Jennys och min lägenhet. Väldigt lyckat.
Gick på Liseberg med Isabell och hennes klass, såg Eurovision Song Contest och tåflörtade för första gången i mitt liv.
Jag va arg på Beyoncé och älskade att åka buss långväga.
Åkte till Valldal. Va bara ledig i några dar, tog in den vackra byn, hamnade i Valldalskoman, gick själv upp till Vardebu (där jag nästan frös ihjäl eftersom jag inte fick fyr i kaminen...) osv.
Tänkte mkt på Håkon, som alltid i Valldal. Blev förälskad som vanligt, men det gick sådär. Främst mitt eget fel.
Började dricka kaffe.


JUNI



Kände mej väldigt ensam och socialt besviken i början av månaden; på att bo i ett hus tillsammans med Micke, som jag tycker så mkt om och ville umgås massa med, men så hade han nästan aldrig tid för han va tvungen att skriva på sin uppsats.
En sak vi dock gjorde tillsammans, Micke och jag, va att gå igenom Tafjordstunneln och hitta en magisk plats på andra sidan, nere vid fjorden.
Jenny kom och allt blev mkt bättre. Vi va fulla all vår lediga tid under en liten hysterisk period. Fylla och bakfylla. Tills vi ryckte upp och sansade oss lite.
Jobbade mkt såklart. Det va bra och dåligt, så som det är. Besviken över att jag inte tyckte allt va fullt så fantastiskt som jag gjort tidigare år.
Det va helt sjukt kasst väder. Efter en dryg månad av kyla och regn höll jag på att bli galen.


JULI



Jag, Jenny och Grim gick upp på Ormula, ett väldigt högt berg. Årets (livets?) fysiska bedrift. Så jävla jobbigt att det knappt ens går att fatta, men samtidigt helt otroligt. Utsikten där uppe... Totalt surrealistiskt.
Mirjam och Isabell kom till dalen och joinade arbetslaget. Ensamheten va ett minne blott.
Malin kom på besök! Superduperkul att få visa upp sitt lilla paradis sådär. Vi gick upp på Vardebu, åkte till Geiranger osv.
Det fortsatte va svinkallt och skitväder. Sommaren uteblev nästan helt.
Terrordådet på Utöya, hela Norge i chock och sorg. Det va så svårt att förstå och det fanns så många teorier.
Sigrid och barnen kom och joinade oss i kollektivet; alla fick flytta till Leifs lägenhet. Väldigt bra. Blev mer socialt lycklig. Vi spelade Maxi Yatzy, lyssnade groteskt mkt på Oh la la jag vill ha dig med Ulf Lundell, jag saknade min lägenhet lite. Vi hängde i baren, jag & Jenny passade Meretes hund en bit upp i dalen. Jag krisade lite över att jag inte kunde uppskatta Virginia Woolfs författarskap (baserat på en bok, i och för sej...).
Bloggade väldigt lite.


AUGUSTI



Från augusti finns tre blogginlägg. Den 10e lämnade jag Norge för att landa i Gbg knappt ett dygn i min lägenhet, packa upp och packa om, sen kom Erik och hämtade mej med sin bil och så begav vi oss iväg på ROAD TRIPEN som jag hade längtat efter så himla himla länge.
Det va ganska osentimentalt att lämna Valldal, det brukar det inte va. Men det hade varit den tråkigaste Norgesommaren hittills, av någon anledning. Sad but true. Tror jag fått lite överdos. Måste ha åtminstone en sommars paus från mitt forna lilla paradis nu, känner jag.
Euforin när jag kom till Sverige va stor, stor, stor! Underbart att va färdigjobbad, ledig, komma till min djupt saknade lägenhet och sen åka ut på den efterlängtade road tripen, som va som dom flesta relativt långa resor - skitbra & skitjobbigt i en salig blandning. Bara ett stort djävulsbråk, i övrigt rätt bra. Vi fick se och uppleva väldigt mkt fint. Men man va rätt så trötta på varandra efter att bara ha intensivumgåtts med varann i två veckor :)
Bloggen fyllde fem år. Inte så illa pinkat! Hur många så långlivade bloggar finns det där ute i cyberspace, tro?


SEPTEMBER



Guldkuvertet på bilden va kanske en anledning till att jag fick jobbet jag ville ha.
Kom tillbaks till Göteborg och det kändes alldeles prima. Umgicks med min lägenhet, gott. Va officiellt arbetslös, gick på lite jobbmöten och annat tjafs på Arbetsförmedlingen, blev skitförbannad på densamma då en jobbcoach uppmanade oss arbetslösa att jobba gratis.
Gick på dejt, va halvskoj. Insåg förskräckt att jag ofta beter mej som en Manic Pixie Dream Girl (MPDG).
Datorn kraschade. Hade panik. Isabell hjälpte mej via telefon.
Organiserade mitt liv i viktiga pärmar, sökte jobb på Systembolaget med välkomponerat personligt brev och guldiga kuvert. Fick gå på tre jobbintervjuer (och det hade jag aldrig nånsin gjort förr!) på mindre än en vecka. Fick 2 av 3 av jobben; Systemet och hemtjänsten. Började jobba på bägge. Kändes bra, men hjärnan va konstant utmattad av allt nytt att ta in och lära.
Såg därför ungefär hur mkt som helst på OC.
Bestämde mej för att bli en jävel på växter, köpte massor. Alla utom en dog, trots ivrig omvårdnad.
Såg Håkan Hellström på Liseberg. Bra, men inte helt fantastiskt.
Köpte dom perfekta (nåja, nästan) nittitalsplatådojorna.
Gick på bokmässan, lika euforiskt som året innan. Gud ett så underbart spektakel!


OKTOBER



Jag jobbade mkt på båda jobben, främst Systemet, det flöt på bra, men jag hade lite svårt att behöva tacka nej till ena jobbet när dom krockade med varann osv. Att som timmis behöva ansvara och planera så mkt över sin arbetstid...
Köpte massa fina grejer på Kommersen. Tex björntröjan, ett av årets bästa köp. Har bott i den hela hösten/vintern i princip.
Gick på F!-organiseringshelg. Blev besviken över hur trist och akademiskt det va, gick bara en av dagarna, trots att jag betalt för två. Krisade lite över hur dålig feminist och människa jag måste va som inte tyckte det va skoj att engagera sej politiskt.
Hälsade på Malin i Lund, som va nästan vulgärt höstvackert med ständig sol och crazy höstfärger.
Satte i tjusiga fjädrar i håret. Hade ofta nittitalsflätor.
Kämpade på fritiden med att "dricka in mej" lite på Systemets sortiment, att skaffa mej ett hum om saker och ting. Började gilla öl via dom gudabenådade veteölen (och nu tror jag mej kunna säga att jag helt enkelt Gillar Öl. all öl! fulöl också! drack en stor stark igår, skitgod hela vägen).
Mitt personminne spelade mej ständiga spratt; jag trodde mej se människor som jag känner lite här & där. Fast i okända människor.
Trivdes bra med tillvaron i allmänhet, jobben osv. Hade en superlycklig, euforisk kväll då jag & Jenny såg årets (livets?) bästa teater: whatever love means. Blev heeelt lycklig av den. Sen fortsatte jag & Sverker den skitbra kvällen med att dricka god öl på andra lång och skratta massor.
Göteborg va höstvackert och vädret va ofta bra.
Åkte till Skåne igen, för att hälsa på i Havraljunga och fira min mor.
Vrickade foten när jag och Isabell tog dom vackra julklappsfotona i skogen.


NOVEMBER



En kväll fick jag ögonbryn skapade av Elin. Va mkt skeptisk i början, men nu har jag det mest hela ti'n. Jättefint jöe.
Hade internetkrångel i typ tre veckor så det blev inte så jättemkt bloggat.
Va lite ängslig på jobbet, att jag inte lärde mej saker tillräckligt snabbt, ej va tillräckligt bra osv.
Den stukade foten fortsatte va svullen och trilskades en del.
Julpeppade skitmkt, peaken va i mitten av november ca. Kunde liksom inte få nog av glögg, pepparkakor, julpynt och Celine Dion som sjöng Ave Maria.
Såg Liv Strömqvist prata om sitt serieskapande på ett bibliotek.
Gick på Frida Kahlo-utställningen som snopet nog va lite halvtrist.
Malin kom och hälsade på en helg. Världens intensivaste typ, är impad över allt vi hann med. Tex gå på jul på Liseberg och åka till Ullared (skoooj!).
Förundrades och gladdes åt att få fet lön in på kontot.
Hängde i Hällingsjö och jul-myste (jul-mös?). Gjorde tex vackra sjuttiotalsgarnbollar tillsammans med Jenny & hennes mor.
Högg mej i låret med en kniv på jobbet. Klippte mej hos frisör för första gången på en evighet. Blev bra men ej jätteradikal skillnad.


DECEMBER



Jag fyllde 23 och hade fest i min lägenhet som blev alldeles lagom sprängfylld av bra människor. Mkt bra fest som avslutades med dans till tex Gyllene Tider på Bryggeriet.
På den riktiga födelsedagen bjöd Jenny, lill-Malin och Elin mej på överraskningsmiddag! Julbord på IKEA! Fett najs.
Det va mkt stormar och vilt väder. Mestadels bara njutbart.
Kerstin hade en fin länkjulkalender i kommentarsfältet här i bloggis.
Jag började ambitiöst att följa tevejulkalendern, men tröttnade ganska snabbt.
Erik kom och hälsade på en helg, helt underbaaart.
Musikhjälpen va i stan, hängde en hel del utanför buren, lyssnade mkt på radion, skänkte en hel del. Skoj.
Stal en julgran i Hällingsjös djupa skogar tillsammans med min kumpan.
Gick på två julkonserter i två olika kyrkor på en och samma helg.
Åkte till Skåne och firade jul både här och där. Överlag mysigt och bra. Lillkatten va underbar.
Strax efter att jag kommit hem igen följde Isabell efter och va på besök i Götet över nyår. Väldigt mysigt och bra.
Jobbade på nyårsafton för första gången i mitt liv. Ruschen inför jul och nyår va galen, folk handlade alkohol som om jordens undergång va nära.
Nyårsafton firades med buller och bång hemma hos Jenny. En superfest. Vid tolvslaget tittade vi på raketer och drack bubbel, och så va året slut!


Sammanfattningsvis ett bra år på många sätt och vis, men jag tror att 2012 blir ännu bättre. Tihi ♥

puss & kram & adjö 2011!

Såhär glad är jag ikväll. Fånlog (fån-log; log som ett fån) på spårvagnen hela vägen hem. Inte för att det va jättelångt hem. Men ändå. Jag ler så fortfarande om jag bara känner efter lite. Jag va alltså på dejt ikväll. Och jag tänker inte skriva så utförligt om det här & nu, för det känns som en dålig idé. Jag har ju bara träffat människan en endaste gång. Man ska inte ta ut nån seger i förväg (för tänk - ve o fasa! - ifall man skulle va glad helt utan anledning!) osv. Men gud så trevligt jag haft ikväll. Jisses.

Ang. nyårsafton och att det är 2012 nu och att jag har bloggat dåligt:
Jag har bloggat dåligt. Det bara blev så. Isabell har varit här några dagar över nyåret. Det har varit väldigt bra.
Nyårsafton va alldeles förträffligt. Superbra fest. Tråkigt nog blev jag besviken på min (riktiga) champagne. Kanske är jag ingen champagneperson. Eller så va jag bara ovan. I övrigt va allting superbt.
Och nu är det 2012. Undergångsåret. Det har börjat väldigt bra, relativt stillsamt, med en seg bakis-, pizza- och filmdag i söndags (såklart) vilket va väldigt mysigt eftersom vi va ett sånt bra gäng som va bakis, pizzaätande och filmseende tillsammans. Och så har jag vandrat i lite natur i måndags med Jenny & Axel + lekt på en lekplats + ätit på Halta Lotta + gått på bio. Och en del annat skoj. Plus den här fina lilla dejten ikväll. Året har startat mkt bra. Tror det kommer bli ett superår. Har även bokat Londonresa tillsammans med Malin i slutet av april, wiiie!

puss!

Jag är på väg hem igen, sitter på bussen, tanter tittar snett för att jag breder ut mej över ett dubbelsäte helt för mej sjääälv. Men alltså, jag har ju feta julklappspåsen på golvet så det vore svårt för nån annan att sitta här ändå, och då kan man ju lika gärna breda ut sej med väskor, jacka, ben mm över sätet. Lika bra ju. Men nej. Tanter tycker inte så. Dom tycker väl att man ska sitta ordentligt. Kanske.

Bilden hittade jag när jag googlade på en fånig engelsk översättning av frasen "perfekta feministkillen" (det är inte helt logiskt, jag vet). Jaha. Varför gjorde jag det då? Jo, för att jag loggade in på min happypancake-sida (gratis dejtingsida med töntigt namn), detta sker ca en gång i kvartalet, eventuellt något oftare om jag har tråkigt. Jag går bara in för att se om jag fått några mail, sen går jag ut igen. Med andra ord är jag en sån där odräglig lat människa som inte gör några egna ansträngningar för att hitta intressanta människor, utan bara väntar på att dom ska kontakta mej. Passivt och jävligt. Men jag gillar det. Vore jag mer het på gröten, mer inne på att jag verkligen ville dejta massa, så skulle jag väl va mer aktiv. Men nu är det alltså såhär. Anyway. Jag hade fått tre mail. Två ointressanta, ett intressant. Från i början av december
(det är ju lite pinsamt när det faktiskt är såna mail man vill svara på, att man svarar typ en månad senare. å andra sidan har man då sänt ut otillgänglighetsvibbar som gör en oändligt häftig. personen ifråga har för längesen tappat hoppet om att nånsin få svar, och så plötsligt: ett svar! man framstår genast som en otroligt åtråvärd liten glimrande diamant. att det sen bara råkar bli såhär gör ju bara att man är ÄNNU häftigare. man skulle kunna säga att man själv hamnat i en häftig cirkel (jämför med tex ond cirkel))
och det va ett relativt långt mail, inga stavfel, särskrivningar osv (jag är totalnazi (vill förtydliga att jag alltså inte diskriminerar judar utan folk som ej kan stava ordentligt. elakt det också, jag vet, men inte riktigt lika elakt. jag vill dessutom inte döda dom, fördriva dom från mitt land osv) när det gäller nätdejting. extremt få lirkar sej förbi alla fällor jag gillrat). Och så heter han Carl Magnus. Det är ju kul. Bäst av allt (och nu börjar vi närma oss hur bildgooglingen kom in i bilden (är det här ett extremt rörigt blogginlägg? jag känner att det kanske är det. ber om ursäkt i så fall. hoppas ni klarar er igenom det välbehållna) va dock följande:
"och jag har en examen i litteraturvetenskap." Denna lilla fras läste jag en, två och tre gånger som: "och jag har en examen i genusvetenskap." Jag har i min presentation skrivit att om man inte är feminist behöver man ej bemöda sej med att höra av sej till mej (trots detta haglar det förstås in mail från antifeminister), kanske va det därför jag kände mej så säker på att det va det han va så noga med att poängtera. Alltså, snacka om att man ser (tex läser) det man vill se. I hela tre omläsningar läste jag "genus" istället för "litteratur" och tänkte upphetsat: Herregud, det är min drömman!!!!!!! (utläses som dröm-man, men det förstod ni säkert, intelligenta som ni är)
Jaha. Där ser man hur hjärnan kan spela en små spratt. Jag vill så förtvivlat gärna att den perfekte feministmannen ska komma och självmant knacka på min dörr, så ska vi falla djupt ner i en vanvettig kärlek osv osv. Suck. Vilket litet våp jag är ändå. Innerst inne.
Trots detta lilla missförstånd ska jag nog svara på unge herr Carl Magnus' mail. Han verkar ändå som en hyvens kille. Poängterar att han är mkt kulturell osv. Jo man tackar. Nåt sånt skulle väl jag kunna behöva. Japp.

På tal om det här med att hitta den perfekta (feminist)killen. En vän smsade angående en kille som hon överväger att bli ihop med, eftersom han har så många bra egenskaper. Citat: "Han är ju bra på massa sätt. Vänster och tycker om håriga ben och kommer tjäna bra pengar."
Ja. Vad ska man annars gå på, leta efter? Vad ska man ha för ledstjärna i jakten efter sin perfekta livspartner? Jag vet inte. Hon vet inte. Är det någon som vet? Troligtvis inte. Att va vänster och tycka om håriga ben är ju tex bra mkt bättre än att va höger och ogilla håriga ben. Hur ska man kunna veta vad som är bra/rätt för en?! What is love? som Haddaway en gång frågade sej, och som tusentals människor säkert frågar sej själva varje dag på det här jordklotet. Det är inte lätt att va människa.

Det har varit en skön julledighet. Det är trots/tack vare detta oändligt skönt att åka hemåt igen. Min underbara gullevulle snuttislägenhet. Hur jag saknar den. Hoppas hyacinten lever. Och granen.
(toapaus så att min blåsa inte SPRÄNGS)
Ja. Var va jag. Hoppas att allting lever. Och sådär. Ja, nä, nu va nog all inspiration slut. Rann ut tillsammans med kisset. Innan jag fick komma in och kissa öppnade jag dörren och fick se ryggen av en kissande man. Stängde snabbt, generad och småsur. Varför låser folk inte dörren? Hur svårt kan det va? När han kom ut bad jag om ursäkt och frågade om det inte gick att låsa. Njä, det är lite småstruligt, sa han. Ok, sa jag. Gick in. Låste. Tänkte fuck you, hur kan män styra världen när män i allmänhet är så korkade. Detta inkluderar GIVETVIS inga män som JAG känner. Ehehe. Jo. Vissa. Men inte så många. Usch, vilken elak liten bitch jag är. Helt rysligt är det.

Jag får väl avsluta och posta det här så att jag inte hinner häva ur mej några fler oegentligheter.
puss!

God jul från mej och Isabell! önskar vi eder med våra vackraste miner.

Här kommer även lite sant vackra bilder på oss, dessa får ni se nu eftersom julafton har passerat och dessa fina foton i fina ramar har getts bort som julklappar, dvs överraskningen är överspelad och dom kan visas upp i vanligt friskt hederligt dagsljus:


till mamma.

till pappa.

till farmor & farfar.

till mormor.

till morfar.

ÖVERDOOOOOOOS! Men visst är vi fina? Så fina att man inte riktigt får nog, huh?
Idag har vi farit hem till mamma & John och haft julafton nr 2. Mkt mysigt. Lillkatten här är underbar trots återkommande anfall av tex händer & fötter. Vi har fått många fina julklappar. En bra jul, helt klart. Hoppas ni också haft det.

puss!

Om jag mot förmodan skulle se det minsta lilla fräsch ut så vill jag meddela att det är en illusion. En synvilla. Det är helt enkelt falskt, som Fredrik skulle sagt (Fredrik! tänk att vi har typ ingen kontakt alls nuförtiden. det är synd. så många bra människor som liksom försvinner bort och hamnar i utkanten av ens liv under vägen. tänker dock på honom typ varje gång någon säger att något är FALSKT. och när folk pratar fejkdanska).
Jag är alltså helt genomsvettig. Varför har hon tjocka björntröjan på sej då, kanske ni undrar. Jo, det ska jag säga er. För att svetten nu har torkat, och fått mej att frysa. Ah yes, aint that fresh!

På väg mot Skåne nu alltså. Julen, här kommer jag. Är inte dunderpeppad, men det blir nog bra ändå. Är trött, lite hungrig, fryser som sagt av intorkad svett. Nåväl. Jag har godis, clementiner och lite julmust. Och min King-bok. Ska nog läsa lite i den nu. Men först, albumtips: Klagomuren med Jonathan Johansson. Väldigt fint och lite episkt, bra resemusik. Bästa låtarna är Redan glömda och Under sjukhusen. Speciellt den sistnämnda.
En annan bra episk låt är ju Chicago med Sufjan Stevens. Också fantastisk att resa till.

Nu, innan jag avslutar, tänkte jag göra en fuling/snälling (beroende på hur man ser på saken) dvs sno nån annans blogginlägg och klistra in det på min egen, för det är så himla roligt och klockrent att ni måste läsa (och se videon) och jag anar att många är lata och inte klickar på länkar...
Så, OBS OBS OBS följande är kopierat från DET HÄR inlägget på bloggen Smaskigt fakta.

"Här kommer ett alldeles för långt mittinatteninlägg med blandade kommentarer på videon till All I Want For Christmas Is You, ett lukrativt samarbete mellan JB (Justin Bieber, min anm.) och Mariah Carey.  I kronologisk oordning typ. Här är videon:

0:11 Vi börjar med att kontatera att det här är objektifiering av kvinnan i sin renaste form. Mariah Carey är skyltdocka med inga kläder som åmar sig mot en vägg. Vi jämför med Biebs. Han har:

1. lämpliga vinterkläder
2. vänner
3. kundvagn
4. roliga dansmoves (vi kommer tillbaka till dem)

Men visst. det spelar ingen roll att Carey är gammal i gemet med lång erfarenhet och en jäkla röst och att biebs bara är ett tolvårigt litet youtube-fenomen med före detta lesbisk frisyr. Nej låt oss för i helvete hålla på könsrollerna och gräva oss ner i dom och riktigt götta.

0:12 Den här wailingsorgien? Är den verkligen befogad?

0:28 "Här går jag, och den där skyltdockan är misstänkt lik Mariah Carey, hon blinkar, kolla grabbar, det är Carey! Men skit i det, kom så handlar vi!"

0:35 Vem lärde honom dansa, vad är det här?

0:41 Detta är första glimten av min favvobieberdans. (armar ut i nittio graders vinkel, in mot kroppen igen som nån slags minivariant av en åkarbrasa, jobba mycket låsning)

0:52 Där är den igen, favvodansen!

1:23 Kanske dags att kommentera ironin i att videon till all i want for christmas is you innehåller kopiösa mängder hetsshopping.

1:27 Ja jävlar vilken manlig arm!

1:30 Fyfan vad han myser när han väntar under misteln, tätt följt av en slängkyss från Carey. alltså det är väl på gränsen till pedofili det här? Vad är åldersskillnaden mellan dom? 300 år? Men i och för sig, ska jag vara ärlig så skulle jag varken banga Biebs eller Mariah.

1:37 Lite mer kommentarer angående objekt/subjekt kvinna/man mitt i all fascination över Biebers dans: Det är så typiskt. Mariah är objektet, ja, hon är ju faktiskt en skyltdocka som bara visar upp sig och lockar med sitt kroppsspråk, oförmögen att utföra något som helst. Tur att hon är sexig, hur skulle hon annars klara sig i världen? Justin är å andra sidan subjektet i videon som får utföra handlingar (no pun intended). Det är han som shoppar, springer runt, delar ut julklapparna senare. Hans kroppsspråk tar stor fysisk plats. Mariah åmar lite till.

2:00 Vad kan det här vara? Lite produktplacering månne?

2:02 "KOLLA ETT NINTENDO 3D, MITT I VIDEON VAD GÖR DET HÄR DET VERKAR SÅ FRUKTANSVÄRT COOLT ASSÅ JAG MÅSTE HA ETT, JAG MÅSTE HA TVÅ!!!"

2:18 Shoppingstinna jävlar som kommer springande här. Vet dom inte att allt man behöver i juletid är heterosexuell tvåsamhet?

2:34 Jag börjar misstänka att Mariahs ben är odugliga. Kan hon gå? Hur tog hon sig från väggen till släden? Vad har hänt med dina ben Carey-älsklingen?

2:45 Lite casual dans med paket börjar.

3:04 "Eh-eh-eh-ey" på dig med Justinputtinutten!

3:15 Alla klapparna i taket SÅKLART!

3:35 Det är den här dansen jag tänker dansa på alla dansgolv hela resten av mitt liv. Jag vet inte varför den är så fascinerande ful.

3:43 VIDEONS HÖJDPUNKT!!! "Samspelet" mellan de två. Mariah tittar bort mot pengarna som hon fått för att ställa upp på att göra det här, ser måttligt intresserad ut och tar samtidigt ett moderligt grepp om Justins haka. Skakar lite och Bieber har aldrig varit lyckligare. Malplacerat rumpskak följer. Ett musikvideohistoriskt ögonblick är skapat. Om jag kunde skulle jag göra det till en gif-animation och titta på det om och om och om igen. Jag nöjer mig med en print screen så länge:


4:06 Det är över, mitt liv är över. Det bästa med youtube är ju dock att man kan få se härligheten en gång till. Jag gör det."

HEHEHE. Underbara Smaskigt fakta. Bäzta bloggen typ!

puss!

Igår hade jag, Jenny & Elin julklappsdelning. Den här fantastiska tavlan fick jag av Elin. Hon har gjort den själv!! Hur duktigt?! Tycker om den så himla mkt.

Av Jenny fick jag en cd-spelare till datorn! Eller alltså, en maskin som spelar upp skivor i datorn. Cd och dvd. I datorn, fast liksom bredvid. Om ni förstår. Vet inte om det finns nåt ordentligt namn. Väldigt bra i alla fall.

OCH idag fick jag ett - pa-da-pam-pam! - PAKET på posten! Fedt. Födelsedags- och julklappar från Stor-Malin. Och dom va fantastiska!! Foh real. Blev helt glad och iih:ade för varje paket jag öppnade (och det va många!). Alla dessa supermänniskor jag känner som är experter på presenter. Så bortskämd jag är.

Idag på jobbet stack jag hål på en ölburk, som sprutade mej rakt i ansiktet. Rakt i ÖGONEN. Och jag blev så rädd och chockad att jag inte hade vett att flytta på mej i första taget heller... Ehum. Så jag blev ganska nerölad, kan man väl säga. Sen fick jag gå omkring den sista timmen och stinka öl och ha superäcklig lugg.

Alltså, Justin Biebers version av Drummer Boy. Vad ska man säga? Smaskigt fakta säger det ganska bra. "I'm so tight I might go psycho" liksom. Och att waila på ra-pa-pa-pa-pum som ska låta som en trumma... Gött mos.

Imorgon är sista jobbdagen innan jul. Så skönt. Vi hörs med största sannolikhet på bussen till Skåne imorgon.

Dags för sista julrycket nu. Diska, fixa matlåda, slå in sista klapparna, packa. Pöss!

Idag kör vi lite blandad kompott här på bloggiz. Ovan är en liten pretto video på en halv minut ungefär, som består av ett skakigt, liggande (sorry, har verkligen ingen aning om hur man vänder på't) skånskt vindpinat landskap, en väg, mina vandrande fötter, vindbrus och möjligtvis ett och annat fågelkvitter. Plus min röst som säger "Hassle-Bösarp" (för just så heter platsen) på ett pretto + lite tillgjort vemodigt sätt, för denna videosnutt spelades in på en ensampromenad bara nån liten vecka innan jag skulle lämna Skurup och jag visste nog med mej att den här platsen skulle för alltid innehålla tusen minnen, förbli saknad och omgiven av ett nostalgiskt, magiskt och vemodigt skimmer. Därav svårmodet. Detta är alltså i kanske maj 2008. En evighet sen. Ett videoklipp som inte betyder nånting för någon, mer än mej. Och kanske, kanske nånting litet för nån annan som också vandrat på dom där hassle-bösarpiska vägarna vid den där folkhögskolan.


Här är en bild där jag posar med en sladd i munnen. Jag har alltid tyckt att jag är väldigt snygg på den här bilden. Alla andra som sett den har alltid tyckt att jag är väldigt fånig på den här bilden. Kanske pga sladden. Vad vet jag. Jag tycker nästan att det ser naturligt ut. Åtminstone ganska bekvämt. Avslappnat. Nästan. Saknar den där hårfärgen lite. Avbleknad rosa.

Den blandade kompotten kommer nog mest bestå av gamla bilder. Från min gamla telefon. Eftersom jag saknar min gamla telefon lite. Och den gamla tiden. Eller helt enkelt: eftersom jag är ett nostalgimonster.


Här är ett fint hus med tillhörande vattenfall en bit upp i dalen i Valldal. Första Valldalssommaren, alltså 08. Jag cyklade vilse på min lediga dag, det va svinvarmt, jag cyklade säkert flera mil. Stannade här, förstummad av skönheten + anade att jag va ganska nära jordbaerskakan nu. Och tänk, precis så va det.
I somras låg Jenny lite nonchigt slängd på mage oppe på den där höjden till höger om huset, läsandes en bok. Vi såg henne av en slump när vi körde förbi i en bil, jag, Micke, Mirjam & kidzen. Surrealistiskt. Det är mkt som är surrealistiskt i Valldal.
Fint är att fortfarande, efter flera år, är en magisk plats i någon bemärkelse för mej. Som när jag och Erik stötte på Sasha & Maria igår. Vi började naturligt småprata lite om Valldal, då det är vår gemensamma referenspunkt. Inget konstigt med det. Men det anmärkningsvärda är att jag varje (varje!) gång jag börjar prata om Valldal med någon, vemsomhelst, LEVER MEJ IN I allting på ett sätt som jag aldrig gör med någon annan plats / händelse eller dylikt. På två sekunder har jag färdats dit, jag är i Valldal. Jag vet inte riktigt varför det är såhär. På nåt sätt kommer det nog alltid att va mitt paradis. En plats där jag varit så fruktansvärt lycklig.

Nä, vet ni, nu blir det faktiskt inte fler bilder. Ingen mer nostalgiporr. Man får ju faktiskt hejda sej lite.
Fast jo, här kommer en till bild. En helt ny, oroa er inte!


En närbild från min fina, fina, fina julbok som jag fick av Jenny i födelsedagspresent. Tomtens underbara gåva heter den, och mannen som illustrerat, Lars Carlson, är helt fantastisk. Varje bild är helt bedårande. Kolla ugglorna. Kolla den vise, gode lille hustomten. Kolla dom snygga grenarna. Ack!

Lite mer blandad kompott:

- den här versionen av Midnatt råder (Tipp tapp) med Tommy Nilsson. Sjukt suggestiv, aningen skrämmande. Känsliga lyssnare varnas. Du kanske aldrig kommer kunna höra den här låten igen, utan att få kalla kårar. Du kanske aldrig kommer kunna se en bild på Tommy Nilsson igen. Du kanske aldrig kommer kunna tänka på en tomte igen. Och det är kanske varken särskilt trevligt eller behändigt, såhär precis innan jul.
(men erkänn att du nu är skitnyfiken och vill lyssna?)

- Ett bra julklappsstips är att skänka tex en get, en åsna, ett bevattningssystem, en by-barnmorska eller nåt annat väldigt nödvändigt till någon som verkligen behöver det någonannanstans i världen. Det kan man göra HÄR. I utbyte mot pengarna får man ett fint gåvobevis på posten (jag fick mitt idag. kan dock inte säga vem som ska få det och vad det är, inte före jul!). Plus att någon hjälps upp ur fattigdom tack vare dej, kanske är det tillochmed någon som ÖVERLEVER tack vare dej. Vilken julklapp, va.

- Imorgon ska jag få massage. Som betalas av jobbet. Friskvårdsbidrag, ya know. Måste påpeka detta väldigt mkt, hela tiden. För jag tycker det är så underbart, så himla lyxigt. Ska även försöka hitta Den Perfekta (kanske tillochmed Billiga) Hennafärgen + sista julklapparna, och på kvällen ha julmys med Jenny & Elin. DA SUPERDAY, typ.

Ska läsa vidare i min Stephen King-bok nu. Börjar bli spännande...
puss.

Jag har en ny mössa! Tjusig va? Har aldrig gjort mej särskilt bra i mössa, därför har det varit ett lite komplicerat område varje vinter. Men här sa det bara "klick". Jojomänsan.

Och jag har haft en helt awesome helg. Erik har varit här på besök och vi har haft det så GÖTT. Tex har vi ätit som kungligheter. Här är ett urval av vad vi har slukat:
Renmedaljonger med trappistsås och kylftpotatis.
Sushi.
Ostkaka.
En helt outstanding frukost bestående av: bacon, äggröra, juice, te, ostmackor, jordgubbsyoghurt.
Våfflor.

Alltså..! Ja, ni förstår ju. Egentligen borde jag äta bröd och vatten i minst en vecka framöver för den där viktiga » balansens « skull. Fast å andra sidan. Nä. Varför det.
Vi har hängt en hel del utanför Musikhjälpens glasbur. Vilken himla fin grej det är. Sista dan idag, totalt blev det över 18 miljoner. Folk är ju underbara.
Och vi har varit hos Kerstin. Och i tropiska huset, eller vad det nu heter, i Trädgårdsföreningen. Sprang på Maria, Sasha & Billie. Njöt av den sjungande julgranen vid Storan osv osv osv.
Sjukt bra helg.

Nu ska jag slå in lite paket.
pussinussi.